Vad är Lafferkurvan?

Kan man höja skatten hur mycket som helst eller finns det en nivå över vilken skattehöjningar blir kontraproduktiva, alltså att de leder till lägre skatteintäkter för staten? Enligt nationalekonomen Arthur Laffer är svaret ja. Hans teori om den optimala skattenivån, ifall en stat vill maximera sina skatteintäkter, brukar visualiseras genom Lafferkurvan. 

I kort går teorin ut på att så länge som skattesatsen är lägre än den optimala nivån kommer skatteintäkterna öka när skattesatsen ökar. Det finns dock en punkt där varje ökning leder till lägre skatteintäkter eftersom incitamentet att arbeta minskar. Ju mer du höjer skatten över denna nivå, desto lägre skatteintäkter får du.

Det finns de som kritiserar teorin eftersom den bygger på ett principiellt resonemang, snarare än exakta värden för den optimala skattesatsen. Andra påstår att den förutsätter att människor agerar endast för att maximera sin ekonomiska nytta. 

Oavsett invändningarna mot Lafferkurvan är teorin i sin enklaste form väldigt intuitiv och enkel att förstå. Om skattesatsen är 0 procent kommer inga pengar in och detsamma gäller naturligtvis för den andra extremen, det vill säga att ingen jobbar om 100 procent av lönen går i skatt. Exakt hur kurvan ser ut däremellan och var brytpunkten går när en högre skattesats blir kontraproduktiv skiljer sig rimligtvis åt mellan olika länder och kulturer, där även hur bra välfärden fungerar kan tänkas spela roll. Uppdelad skatt i inkomstskatt, arbetsgivaravgift, moms och punktskatter – så att skattebetalarna inte riktigt ser och förstår helheten – gör troligtvis att brytpunkten höjs. 

Och visst är det sant att människor inte vid varje tillfälle agerar för att maximera sin egen ekonomi, men om man inte får behålla tillräcklig av det man drar in så finns det ju annat i livet än arbete.

Laffer formulerade sin teori i mitten av sjuttiotalet och påverkade tidigt Ronald Reagan som gick till val 1980 på sänkta skatter för att öka folks vilja att arbeta. När arvskatten avskaffades i Sverige 2004 var ett av argumenten att skatten rent praktiskt hade negativa effekter på de totala skatteintäkterna eftersom den ledde till utflyttning.

Ser vi till Sverige i dag så har den nyligen avskaffade värnskatten minskat den högsta marginalskatten på arbetsinkomster från 55% till 50%, den nivå som man kom överens om vid skattereformen 1990. Även om detta innebär att Sverige kanske hamnat på rätt sida av brytpunkten i Lafferkurvan är ju inte det samma sak som att skattetrycket är på rätt nivå. Var den nivån ska ligga finns det sannolikt många synpunkter om, men den viktigaste aspekten för en fortsatt hög skattemoral är att skattebetalarna känner att de får valuta för pengarna. Tycker du att vi får det i dag?