Jämställdhetsmyndigheten

Vilka jämställdhetsproblem försöker Jämställdhetsmyndigheten lösa och är de rätt man för jobbet? Förlåt, vi hittar ut själva. Skämt åsido, det korta svaret är nej. Det myndigheten och det Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet tillsammans lyckats med är att införa ett radikalt identitetspolitiskt tankegods baserad på intersektionalitet och maktanalyser inom svenska högskolor och universitet vilket kraftigt minskat den akademiska friheten. Ett underkännande om något.

Kommer det bli bättre med den nya M-KD-L-regeringen? Vi måste tyvärr göra er besvikna. En snabb titt i budgetpropositionen visar att området “Särskilda jämställdhetsåtgärder” får en utökad budget från 640 miljoner till 705 miljoner för 2023. Visserligen har man som mål att komma ned i 582 miljoner 2025, men det här är långt ifrån ett paradigmskifte. Den nya regeringen är lika marinerad i identitetspolitik som den förra. 

Innan vi tittar på Jämställdhetsmyndigheten i detalj måste vi ta upp det här med politikers von oben-attityd gentemot medborgarna. 2016 författade S-MP-regeringen en skrivelse “Makt, mål och myndighet – en feministisk politik för en jämställd framtid” och punkt 4 lyder:

Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor

Makt, mål och myndighet – en feministisk politik för en jämställd framtid

Det är verkligen inte politikernas roll att bestämma hur du och din partner delar på hemarbetet.

Nå till själva myndigheten: 166 miljoner kostade Jämställdhetsmyndigheten år 2021, där 127 miljoner gick till löner och lokaler och ca 39 miljoner delades ut till civilsamhället; som om inte Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) redan gjorde det i tillräcklig utsträckning. Kvinnors organisering och jämställdhetsprojekt är här kodorden för funktionärer på bidragsjakt; bytet blev ca 28 miljoner till det förra och ca 6 miljoner till det senare. Sedan skickades även 4 miljoner utomlands och 3 miljoner hamnade i posten övriga.

Tittar man på vilka som fått bidrag är det dels det gamla vanliga: etniska föreningar och föreningar med slagsida mot GAL, men här finns även en förening för kvinnor som äger skog och en för kvinnor som gillar att fiska. 

Kan vi inte komma överens om att vuxna människor får finansiera sina intressen själva, även om de är kvinnor? Samt att det i dagens segregerade samhälle inte är konstruktivt att med offentliga medel finansiera föreningar där en annan nationell identitet än den svenska ger ekonomiska fördelar. Det finns något som heter crowdfunding och kvinnor kan!

Ett fokusområde för myndigheten är jämställdhetsintegrering i statliga lärosäten. Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn har i boken Genusdoktrinen beskrivit detta arbete så här:

I praktiken innebär det dock att universiteten ska införliva genusteorier och radikal ideologi maskerad som vetenskap. Regeringen har i realiteten beordrat en politisering av svenska universitet. När ordern gavs fick Nationella sekretariatet för genusforskning till uppgift att stödja processen. En roll som den nyinrättade Jämställdhetsmyndigheten nu har tagit över. Det är organisationer som nog skulle kunna betraktas som Feministiskt initiativs akademiska falang, snarare än neutrala institutioner och myndigheter

Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn

Det verkar som att denna integrering lätt leder till kvotering istället för meritokrati; både bland sökande och böcker på litteraturlistor; tvång på att forskning skall inkludera ett genusperspektiv oavsett om det är relevant eller ej; och allt detta spetsat med identitetspolitik, intersektionalitet och maktanalys. Fokus på lika utfall istället för lika möjlighet. Skatteupproret.se förstår sig verkligen inte på så’nt. 

Sedan har vi fokusområdet jämställdhetsintegrering i statliga myndigheter. Läser man nästan vilken årsredovisning som helst från en myndighet idag är den fullspäckad med könsuppdelad statistik. Det verkar finnas en enorm förkärlek till lika utfall. Det finns bara ett aber, när människor får välja fritt så blir inte utfallet detsamma mellan könen. 

De delar av Jämställdhetsmyndighetens arbete som Skatteupproret.se känner starkt för och där mycket återstår att göra är kampen mot mäns våld mot kvinnor, trafficking, hedersförtryck och könsstympning. Vi tror dock inte att en separat myndighet är rätta vägen att gå. Samarbete mellan myndigheter och andra offentliga verksamheter kräver inte en överrock för att fungera. Först och främst behövs strängare lagar och sedan är det nog Polismyndigheten som bör ta täten.